(Första delen av tre, del 2 och del 3)
Jag tänkte här ge mig på att försvara kunskapskraven.
Eftersom det finns svårigheter med att göra det, speciellt när man som jag arbetet med dem (som högstadielärare ma/no/te har jag hunnit sätta slutbetyg tre gånger sen de infördes), så tror jag det är bra att från början klargöra att mitt försvar gäller en principiellt viktig aspekt av kunskapskraven. Därtill ser jag två ytterligare fördelar med kunskapskraven som de är formulerade, men de båda fördelarna är en smula bakvända.
Jag när en rädsla för att redan att påbörja ett försök till försvar av kunskapskraven ska uppfattas som ett fullbordat stolleprov och därmed avfärdas redan på rubrikstadiet. Troligen är det därför jag känner ett starkt behov av att både visa upp mig som en åtminstone pyttelite offentlig kunskapskravskritiker och att ge prov på basal insikt i problemen. Således tänker jag inleda med ett par bilder och något okvädingsord innan jag kommer till själva försvaret. Med risk för att det uppfattas som en överloppsgärning och därtill förlänger en redan lång text, plums i sjön:
Kunskapskrav förresten. Maken till skitnödigt nyord får man leta efter. Som de gamle sa, som man borde säga, nu och hädanefter till sol syns svartna: betygskriterier.
Här hade jag tänkt klippa in någon del av betygskriterierna i de naturvetenskapliga ämnena som är uppenbart alldeles för ambitiös och lika gärna hade kunnat finnas med i styrpapprena för forskarutbildningen. Men jag får lov att erkänna att min blick är förstörd. Jag har suttit lite för mycket med de här betygskriterierna, jag relaterar dem intuitivt till ett rimligt kunskapsinnehåll.
Eleven kan föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om kemiska processer i levande organismer, mark, luft och vatten och visar då på komplexa kemiska samband i naturen.
En mening ur betygskriterierna för kemi, A i nian.
Komplexiteten i sambanden på A-nivå här är inte så komplexa som citronsyracykeln utan snarare i nivå med hur metaller behöver övergå i jonform för att lätt spridas med vatten. Det är det viktiga. Resten betyder ingenting. Resonemang betyder ingenting. Välutvecklade och väl underbyggda betyder ingenting. Eller rättare sagt, utanför nationella proven betyder de ingenting. Där betyder de något mycket specifikt. Resonemangskedja. I normal undervisning och bedömning finns det ingen skillnad mellan värdeorden som råkade användas i den här meningen (varianter på föra resonemang) och de som råkade användas i meningen innan (varianter på förklara).
Men plockar jag en mening från något ämne jag inte arbetat med så låter den precis så vansinnigt överambitiös som man kan föreställa sig att kemins betygskriterier borde låta:
Eleven kan föra välutvecklade och nyanserade resonemang om hur individer och samhällen påverkas av och påverkar varandra och beskriver då komplexa samband mellan olika faktorer som har betydelse för individers möjligheter att påverka sin egen och andras livssituation.
Betygskriterierna har helt klart simhud mellan tårna och eller tänker med rumpan! Jag håller med er, vi är på samma lag! Lyssna på mig nu!
De nya betygskriteriernas första fördel
Den första fördelen med de nya betygskriterierna är att de är svåra att ta på allt för mycket allvar. Även en rätt ny lärare som Isak Skogstad kan utropa att kejsaren är naken.
Jag har i huvudsak arbetat med rätt erfarna kollegor och jag har inga som helst upplevelser av att de har tagit betygskriterierna på alltför stort allvar (vilket i så fall hade varit ett problem). Tjipp tjopp, nya betygskriterier, visst sneglar man lite på dem, men mestadels jobbar man på som man gjort. Problem finns förmodligen, men de är såna som man läser om i tidningen, inte såna som man själv behöver hantera.
- Professor i nationalekonomi läser betygskriterierna, tar dem på allvar och skriver sen en arg bok. Inte mitt problem.
- Professor i pedagogik läser betygskriterierna, tar dem på allvar och skriver sedan en glad men uppfordrande bok. Inte mitt problem.
- Förälder läser betygskriterierna, tar dem på allvar, får ett nervöst sammanbrott och skriver sen ett oroligt mejl. Inte mitt problem. (Jag har mestadels jobbat i malmfälten, så föräldrar som läser betygskriterierna är något man läser om i tidningen, och då talar jag inte om Luleåtidningarna utan den sortens tidningar som man får skicka efter från Stockholm. Orka bry sig om utländska seder och bruk.)
Och av bilden ovan att döma så går det rätt fort även för nya lärare att slappna av i förhållande till betygskriterierna. Jag menar, det är ju inte så att Isak Skogstads elever kommer vara chanslösa på A:n och B:n och C:n och D:n i slutbetyg i samhällskunskap (som man kanske kan tro att bilden ovan antyder). Den snabba insikten om naken galenchock kommer snarare gynna en tolkning baserad på ett rimligt kunskapsstoff. Så det blir nog några A:n och B:n där också, och kanske inte helt få heller av fokuset på fakta och den allmänna talangfullheten att döma.
Visst hade man kunnat önska sig att de nya betygskriterierna vore ännu svårare att ta på allvar. Att de nationella proven innehåller en och annan knasighet som går att spåra direkt till betygskriterierna är ju en varningslampa, men att man har nationella prov händer inte särskilt ofta (om man inte både har nior och det är efter påsk, då händer det jämt). Det enda riktiga katastrofscenariot är om någon lärplattformstillverkare får för sig att läsa betygskriterierna, ta dem på allvar och skriva kod. Men har man något så när lyckats undvika att använda lärplattformtillverkarnas alla jävla¹ idiotpåhitt så långt så ska det väl gå bra framöver med?
Så för att sammanfatta: Den första fördelen med våra senaste betygskriterier är att de är svåra att ta på allt för mycket allvar. Något bakvänt, men likväl en ynnest att stilla bedja om.
(Första delen av tre, del 2 och del 3)
1 Ursäkta svordomen, men jag har en gammal kollega som jag en gång behövde resa till den psykiatriska avdelningen i Gällivare för att hälsa på. Det var en direkt konsekvens av att en lärplattformstillverkare läste ett annat skolverkspåbud, tog det på allvar och skrev kod. Jag nämner inga namn, men skulle det hända att ett stort och anonymt IT-företag någon gång för gott slutar titta på världen med ett nytt perspektiv, möjliggöra IT-transformation genom digitalisering och skapa innovativa ekosystem som accelererar din affär så har jag en butelj som jag gärna delar med vem det än vara månde som bringar budet. Tills dess kommer jag att tillåta mig svordomar i sammanhanget.