(Andra delen av tre, del 1 och del 3)
Den andra fördelen med de nya betygskriterierna är en smula mer bakvänd. Betygskriterierna skrevs med utgångspunkt i de förmågor som sammanfattar ett ämne i dess kursplan. Exempel:
Genom undervisningen i ämnet biologi ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att
- använda kunskaper i biologi för att granska information, kommunicera och ta ställning i frågor som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet,
- genomföra systematiska undersökningar i biologi, och
- använda biologins begrepp, modeller och teorier för att beskriva och förklara biologiska samband i människokroppen, naturen och samhället.
Och när man läser det så finns det ju en risk att man tänker: Skit också! Det där är ju inga förmågor! Hur djupt går det här hålet egentligen? (Finns det inte något teoretiskt maxdjup, något med pi och jordens omkrets, en tvåa kanske?)
Det fanns en rätt lång tid då existensen av den här typen av förmågor var en rimlig hypotes. Den tiden är över. Idag vet vi, alltså har empiriskt fastslagit, att såna här förmågor i all väsentlighet består av ämneskunskap. (De kan ha inslag av grunda mer generella förmågor, exempelvis ”granska information” här, men i huvudsak består de av ämneskunskap.)
Mitt glädjebud till dig är att om du tänker just så så har du nått hålets botten! Värre än så här blir det inte! Och det är den andra fördelen!
Eller inte riktigt. Det blir faktiskt ganska mycket bättre. Man måste bara få ordentlig bottenkänning först, sen bär det av uppåt igen. Låt mig förklara. En konsekvens av icke-existensen av generella förmågor av typen kritiskt tänkande är att när vi bestämmer oss för vilka kunskaper vi ska försöka lära ut till det uppväxande släktet så bestämmer vi också vad vi vill att de ska kunna tänka kring. Det blir alltså viktigt vad vi väljer att lära ut.
Och om man accepterar att förmågorna inte är förmågor utan tar dem för vad de rimligtvis är, sammanfattningar av vartåt ämnet strävar, i vilka huvudriktningar man ska söka ämnets kunskapsinnehåll, då ser det faktiskt rätt bra ut. Titta på biologins tre förmågor. Var jag landar när jag läser dem är precis var jag vill landa, i ett skolämne vars kunskapsinnehåll hämtas från biologin som vetenskap med betoningar på det som är relevant för biologi som medborgarbildning och med särskild tyngd på vetenskapens natur. Utmärkt!
Och det går igen hyggligt väl i själva betygskriterierna också. Min enda större önskan vore mindre tyngd på egen skicklighet vad gäller systematiska undersökningar i utbyte mot större vad gäller mer teoretisk förståelse av vetenskapens natur.
Sammanfattningsvis så gillar jag i stora drag det kunskapsinnehåll som betygskriterierna pekar mot. Så länge man tar dem som grova riktningsvisare och adderar den mer teoretiska riktning mot vetenskapens natur som finns bra representerad i kursplanens syftestexter men som sammanfattades bort i och med den andra förmågan, ”genomföra systematiska undersökningar i biologi”.