(Tredje delen av tre, del 1 och del 2)
Den sista fördelen är på riktigt, rakt av och fullt ut. Man kan läsa de nya betygskriterierna och tycka att de är något slags ordsallad. Man kan tycka att de låter alldeles för ambitiösa. Tycker man att de pekar på fel ämnesinnehåll lyssnar jag gärna, för det är något jag tycker vi borde prata mer om. Ämnesinnehållet alltså. Men på det stora taget tycker jag att allt detta är ett villospår som faktiskt mest bara döljer den stora förbättring de nya betygskriterierna i ett viktigt avseende faktiskt innebär.
Och det är att de är verklighetsanpassade.
På ett viktigt sätt som också pekar på varför vi inte borde hålla oss med betygskriterier överhuvudtaget (i alla fall inte i flera nivåer). De förra kriterierna var både tydligare och mycket mer förrädiska. Se här:
Kriterier för betyget Väl godkänd
Eleven använder begrepp, modeller och teorier från biologi, fysik och kemi i situationer som är nya for henne eller honom för att beskriva och förklara förlopp och företeelser i omvärlden.
Kriterier för betyget Mycket väl godkänd
Eleven använder begrepp, modeller och teorier från biologi, fysik och kemi för att skapa nya frågeställningar och hypoteser om företeelser i omvärlden.
Saknar ni betygskriterier för G så är det för att de hette mål att uppnå och kunde se ut så här:
Eleven skall
beträffande natur och människa
– ha kännedom om några av jordens ekosystem och hur organismers samverkan kan beskrivas i ekologiska termer,
– ha insikt i fotosyntes och förbränning samt vattnets betydelse för livet på jorden,
Det här är tydligare. Det finns något mer av språklig substans att försöka skjuta in sig på när man ska sålla elever. Problemet är att det inte finns mer av kunskapsmässig substans. De gamla kriterierna söker efter fungerande artskillnader mellan olika kunskapsnivåer och försöker beskriva dem. De nya kriterierna håller sig till att försöka beskriva gradskillnader. Och all min erfarenhet av att försöka ta reda på vad mina elever kan om fysik eller biologi skriker åt mig att tillräckliga relevanta artskillnader i deras kunskap helt enkelt inte finns. Det tycks mig så mycket mera verklighetsnära att beskriva deras varierande kunskap som gradskillnader.
Men, och detta är ett stort men, det innebär att idén om ett betygssystem byggt på betygskriterier faller. Det är synd. Tror jag. Det verkar snyggt och rättssäkert och humanistiskt att kunna visa precis vad någon ska kunna för det och det betyget. Men tyvärr. Det går inte särskilt bra. Inte i Sverige heller. För visst är det märkligt att det här undergörande betygskriteriesystemet som vi nu tydligen ska göra ytterligare ett försök att skaffa oss inte finns någon annanstans i världen? Och att även vi svenskar kom fram till att tydliga betygskriterier inte fungerar så bra innan vi i början på nittiotalet bestämde oss för att det bara måste fungera. (Då kom vi finurligt nog fram till att de faktiskt också fungerar.)
Visst kan vi behålla betygskriterier, men det verkliga jobbet vad gäller jämförelser, bedömning och betygssättning av elevers kunskap måste göras någon annanstans. I den löpande bedömningen, elev mot elev, förankrad av nationella prov, klass mot klass, skola mot skola. Och kan man då inte plocka bort betygskriterierna helt så gäller det att tona ner dem. Tydlighet är alltså inte något att sträva efter.
Så sammanfattningsvis: De nya betygskriterierna är bättre än de gamla eftersom de tar fast på gradskillnader snarare än artskillnader i elevernas kunnande vilket är en verklighetsanpassning. Problemet med det är att de gör dem luddigare än de förra. Det är synd och innebär att vi borde göra som resten av världen och ta det lugnt med betygskriterier överhuvudtaget.
Kejsaren är alltså verkligen naken. Men sanningen är att måste jag ha en kejsare så föredrar jag honom naken.
Efterord
Det här är på sätt och vis kanske mer text än betygskriterierna förtjänar. Skolan gick inte sönder av de förra betygskriterierna. Lärare lärde sig fort läsa dem i sitt sammanhang. Skolan har inte gått sönder av de nuvarande kriterierna. Den kommer inte räddas av nästa variant. Själva betygssystemet rymmer bara det ett betydligt större fel än att det är kriterierelaterat. (Givetvis den magiska och hårda och fetischblivna E-gränsen. Måluppfyllelse. Måluppfyllelse. Måluppfyllelse.)
Men en del sätter stort hopp till andra betygskriterier och det är ett hopp som måste grusas för att vi ska få bättre plats till nyttigare tankar.
Dessutom så finns det personer som inte är betygsättande lärare (som alltså mer eller mindre av nödvändighet kommer lära sig hantera/strunta i vilket kriteriesystem vi än kastar på dem) som faktiskt verkar tro på betygskriterierna och ta dem på så oförtjänt stort allvar att det skadar skolan. Det gäller speciellt tillverkare av allsköns datasystem för skolbruk. De kommer att ta betygskriterierna och använda dem för att försöka skada oss lärare, våra elever och deras föräldrar. Vi bör avväpna dem.