Det finns gott om politiska frågor som närmast är att beskriva som en dragkamp mellan olika gruppintressen. Här och där finns det politiska frågor som snarare handlar om god social ingenjörskonst.
Ett exempel på en fråga som bara handlar om social ingenjörskonst:
Min frus kusin jagas av den polska kronofogden för att han inte visste att han aktivt måste avsäga sig arvet efter sin far som han inte hade kontakt med för att inte överta dennes skulder. Det är ett exempel på dålig social ingenjörskonst. Sen något år tillbaka har också de sociala ingenjörerna i den polska sejmen ändrat arvslagstiftningen så att man som arvinge inte bara kan råka få ett skuldberg över sig utan aktivt måste välja det.
För mig framstår valet av antagningssystem till friskolor som något annorlunda. Där har vi ett alternativ – lottning – som är tekniskt fullständigt överlägset det alternativ vi valt, köer. Polsk arvslagstiftningklass så långt. Men köalternativet backas också upp av ett intresse.
Alla som bryr sig vet det här. Intellektuellt sett finns det ingen debatt i frågan. Tror du annorlunda, läs Hans Bergströms replik på den samlade skol- och utbildningsforskarmaffians DN-debattartikel om lottning och Tobias Krantz reservation i Skolkommissionens slutbetänkande. Ingen av dem är dumskallar, de är mycket väl insatta i frågan och de enda de har att komma med (min sammanfattning) är att lottning inte är det absolut bästa för friskolorna respektive att lottning eventuellt kan uppröra folkpartiets väljare.¹
Så den så kallade debatten om det här gör mig ledsen och upprörd. Jag vet ju hur jävigt vårt mänskliga tänkande är. Men det hjälps inte. Jag blir ledsen och arg och börjar bitas. Dagen innan Skolkommissionen slutbetänkande kom vrålade folkpartiets spinndoktorer upp i fulla varv och strax därefter berikades svensk offentlighet med vitsigheter som pax att inte lottas in på islamistskola! Jag höll mig till bibelorden om partigängare som skola förlåtas då deras incitament äro skeva och varken peka emot Gud eller Sanningen. Kollade därför istället Isak Skogstads twitter i hopp om att någon enda borgerlig skoldebattör skulle ställa skåpet på plats. Men nej. Där var tomt, bara en retweet av en tweet som Jenny Maria Nilsson lär skämmas för. En tidigare kollega till mig hånades för sin flummiga forskning (vilket är knasroligt då ingen annan svensk forskargrupp inom pedagogik/didaktik har ett tätare samarbete med vanlig psykologi och ”hjärnforskning” än just den han tillhörde, Johan Lithners.) så jag twittervräkte min lottningsilska över henne. Snabbt nog blev vi två som borde skämmas. Moget att bitas, extra moget att att hugga efter någon vem som helst.
Fantasierna jag hade om lämpliga handlingsalternativ några månader senare då Skolverkets snyftare till remissvar på Skolkommissionens slutbetänkande kom lämnar jag därhän. I sammanhanget kan dock sägas att man är ju människa och normalt ser mönster i allt mänskligt beteende vare sig de finns där eller inte. Fast inför processen som resulterade i den samlingen papper drog jag blankt. Eller blankt och blankt. Ingen av hypoteserna som dök upp bar sannolikhetens prägel. Stark jodbrist?
Och nu har vi alltså haft en vecka av skol-ko.
Så jag vill skjuta budbärare.
Till saken hör kanske att jag tillhör dem som fått nej på sin friskoletillståndsansökning för att vi ville ha lottning. Men det var tio år sen. Tack Skolinspektionen.
Nu tänker jag alltså inte på att bygga nästa skol-ko. Inte då. Skol-ko, för all del, men ack så lätt att manövrera ut. Vill inte friskolorna att det ska gå att automatregistrera i många köer så behöver de bara betala sina systemleverantörer för att göra det godtyckligt automatbesvärligt att ställa sig i en kö. Allt de är förbjudna att göra är att ta betalt. Vår lokala friskola i Kiruna accepterar bara anmälningar via telefonsamtal på kö-öppningsdagen. Till exempel.
Nej, här krävs grövre doningar. Hänga utanför Barnmorskemottagning Norra Botkyrka och förklara för gravida hur kul det är att gå på Carlssons och hur gärna man hjälper till med köandet redan från födseln. Släpa in barnen från källarvåningen på familjeliv.se till Fredrikshovs slotts. Eller köpa reklamplats i den där goodiebagen man får efter ett lyckat besök på BB till ett flygblad enbart på somaliska med telefonnumret till gratiskonsulttjänster i status-skolköande?
För det är vad det handlar om. Fritt citerat ur Skolverkets remissvar sidan 19.
Kösystemet till fristående skolor är inte optimalt, men lottning framstår inte som ett bättre alternativ. Skälet är bland annat att det blir svårt för vårdnadshavare att planera
varmed vilka deras barn inte ska gå i skola.
- Och apropå den senare sammanfattningen som tydligen kan missförstås som orättvis mot Tobias Krantz. Han är återigen ingen dumbom och den riktiga orättvisan mot honom vore att tro att om den önskan om en ordentligare utredning som han framför var vad som verkligen drev honom att skriva sin reservation så dum-missade han att skriva något i stil med att lottning ser mycket lovande ut men behöver utredas och bara råkade istället dumskriva att han bryr sig extra mycket om folkpartistiska väljare. Min bästa gissning efter att ha läst hans reservation är att orden om starkt engagemang hos väljare – faktiskt – är ett exempel på intellektuell hederlighet och inte tvärtom som man lätt kan tro. Jobbigt att vara ensam politiker i kommissionen och därmed behöva dagtinga med sin heder, coolt (och kanske sunt?) att göra det i öppen dager.