Liberalerna har precis föreslagit att staten ska kunna ta över skolor med låga resultat i invandrarförorter och driva dem med särskilt kunskapsfokus. Jag tror det är ett förslag i rätt riktning och eftersom jag själv gått en del i sådana tankar tänker jag här dela med mig av dem.
Jag ser tre fördelar och inga betydande nackdelar med att staten börjar driva denna typ av skolor. Därtill har jag två tillägg om hur jag anser att det bör gå till som jag saknar i Liberalernas förslag.
1.
Den första fördelen jag ser är att jag tror att denna typ av skolor är såpass annorlunda till sin karaktär att de gynnas av att inordnas i en särskild organisation där ledningen och stödorganisation ovanför rektorsnivå har ett tydligt uppdrag. Jag tror alltså att skillnaden mellan vanliga skolor och problemskolor i invandrarområden är såpass stor att det finns en vinst i att frångå geografisk organisering och istället ha en separat organisation för denna typ av skolor. Detta handlar alltså om själva organiseringen, inte vad skolorna ska göra. Vinsten uppstår genom att organisationen är inriktad på de särskilda problem som kännetecknar skolverksamhet i invandrarförorter och över tid utvecklar bra metoder för att hantera dessa.
2.
Den andra fördelen är att vi idag har en del undervisningsmetoder som jag tror är viktigare i invandrarförorter än annanstans. De går att sammanfatta som traditionell pedagogik men jag tror att ett sätt att tala om saken som är mer belysande i det här fallet är som en avvägning mellan kunskap och intressanta och tilltalande upplevelser. Gabriel Heller Sahlgrens och Nima Sanandajis bok Glädjeparadoxen sammanfattar saken (jag tror huvudtesen håller väl även om enskildheterna inte alltid hamnar rätt i boken).
Jag menar alltså att denna typ av skolor bör vara tråkigare än andra. Det är för att jag tror att eleverna kan förväntas ha betydligt mindre av den kunskap som räknas i samhället med sig hemifrån. Alldeles speciellt gäller det naturligtvis det svenska språket men det stannar inte där. Den kunskap om samhälle och natur som värderas högt i Sverige skiljer sig delvis från den som värderas i andra samhällen och många av de informella sammanhang där sådan kunskap lärs ut följer inte med när man flyttar från ett land till ett annat. Barn som växer upp i den svenska medelklassen kan rimligen förväntas ha mycket mer av de kunskaper den svenska medelklassen värderar högt med sig hemifrån. Det gör att det är rimligt att balansen mellan kunskap och intressanta och tilltalande upplevelser inte är den samma i starkt segregerade medelklasskolor och starkt segregerade invandrarskolor.
Jag förmodar någonstans att det är detta som liberalerna menar med ett särskilt kunskapsfokus. Det bekymrar mig dock en hel del när artikelns mest konkreta beskrivning av detta handlar om betyg från årskurs 4 istället för från årskurs 6. Det får mig att misstänka att det hela inte handlar om rimliga avvägningar utan om tomma management-idéer. Jag ser ett viktigt skäl till att det skulle vara lämpligt med tidigare betyg i invandrarskolor. Det handlar om kommunikationen med hemmet. Betyg kan förväntas vara ett mer välanpassat sätt att kommunicera med föräldrar som själva har gått i en skola med tidiga betyg och som många gånger har svårt att navigera i det svenska samhällets annorlunda konventioner. Däremot är tidigare betyg ett knasigt sätt att signalera kunskapsfokus. Jag ska förklara varför.
Betyg i den svenska skolan idag handlar till väldigt stor del om andelen godkända elever. Tidiga betyg motiveras med att man tidigt ska upptäcka vilka som behöver hjälp och sedan kunna ge dem extra hjälp. Detta är en djupt förankrad och tämligen idiotisk svensk skolidé. Det råder ingen brist på kunskap om vilka som behöver mer hjälp. Det råder en brist på fokus på vad som är viktigast att hjälpa med och det råder inte tidigare betyg på. Tvärtom stärker det en dysfunktionell skolkultur där man bryr sig alldeles för mycket om G-gränsen.
Vad jag istället hade velat att Liberalerna sade när de talar om särskilt kunskapsfokus är starkt fokus på att sätta avkodningen tidigt (långt innan eleverna ska börja få betyg, oavsett om det ska ske i fyran eller sexan…) med kraftfull hjälp till alla som sackar där samt en ämnesundervisning som betonar kännedom om kulturellt betydande företeelser på låg- och mellanstadiet. Att lära sig namnen på de vanliga träden snarare än att vara ute och titta på dem.
(Jag tror att vara ute och titta på träden är en typ av upplevelse som verkligen har sin plats i skolan men att den platsen är större i en medelklasskola än i en invandrarskola på grund av att det tar lång tid från annat och att invandrareleverna av ovan nämnda skäl har betydligt mindre av dett det andra med sig från livet utanför skolan.)
3
Den tredje fördelen jag ser är att om staten äger skolan så kan staten styra direkt via tillsättandet av rektorer och direkta befallningar åt dessa istället för via regelverk vars efterföljning ska dokumenteras och inspekteras. Det tror jag vore en god sak i allmänhet men i vissa avseenden tror jag det vore speciellt lämpligt för problemskolor i invandrarförorter. Det gäller då sådant som vore svårt att ge alla skolor tillstånd att göra på grund av att incitamenten leder till missbruk. Speciellt tänker jag då på att flytta elever. För att skapa goda skolor i problemområden tror jag det är en god idé att flytta elever som stör tillräckligt mycket till andra skolor. En del problem blir betydligt mindre om man sprider ut dem. Stör och stök hör till dessa utspridningsbara problem. Detta är dock svårt att få till i ett decentraliserat skolväsen eftersom elever som stör är något alla skolor vill bli av med. Men om staten inte behöver ge alla rektorer i alla skolor samma verktyg utan kan reservera vissa verktyg åt rektorer staten själv utser i skolor kommunerna själva nominerat så kommer jag inte ha några invändningar mot det.
4
Ska detta genomföras så tror jag det är av stort värde att det görs på ett sätt som skapar stabil kunskap. Vi behöver vara ärliga mot oss själva och erkänna att vi faktiskt inte vet hur pass bra ett sånt här förslag är eller ens om det är bra överhuvudtaget. Det duger inte att vara så övertygad om sina egna förslags förträfflighet att man prioriterar att de ska genomföras för så många som möjligt framför att ta reda på om de faktiskt är bra.
Så låt kommunerna nominera skolor och lotta vilka av dessa som ska tas över av den statliga driftsorganisationen. Utvärdera sedan ordentligt. Det är inte svårt att göra, bara svårt att skapa acceptans för. Men vi måste dit om hela det här med att vi bryr oss om än det ena och än det andra inte bara ska vara ett socialt spel som lika gärna kunde handla om vilket idrottslag vi håller på.
5
Jag tror det vore bra om det här genomfördes som en del av en större förändring i styrningen av svensk skola. Staten bör börja erbjuda kommunerna statlig drift. Det finns väldigt mycket att säga om hur det borde gå till och varför det borde ske, men det vore bra om det här inte lade käppar i hjulet på det större staliga skoldriftsprojektet. Det skulle därför behövas utredas ordentligt med detta i åtanke. Det jag själv ser faror i är om staten börjar ta över skolor med tvång. Det kan säkert vara nog så befogat i vissa fall, men jag kan lätt se att det skulle kunna komma att gynna den enskilda skolan men missgynna god förändring i skolsystemet.