Idag släpptes PISA-resultaten. En intressant diskussion som tagit stor plats har handlat om vad den mycket höga exklusionsgraden beror på. Exklusionsgraden har varit sammanlagt 11% vilket både är riktigt högt i sig och därtill överlägset högst bland de deltagande länderna. I både PISAs och Skolverkets rapport har det hävdats att den höga exklusionsgraden hänger samman med flyktingvågen 2015. Det har dock inte kunnat härledas till data eftersom alla tre exklusionsskäl (fysiska och psykiska funktionsnedsättningar samt bristfälliga kunskaper i svenska) kodats med samma kod av juridiska skäl.
Samtidigt har det framstått som märkligt att en såpass hög exklusionsgrad har kunnat genereras av flyktingvågen hösten 2015, 2,5 år innan PISA-proven skrevs våren 2018. Detta beror på att PISAs kriterier är tydliga med att eleverna endast kan exkluderas om de fått maximalt 12 månaders undervisning i svenska. Då asylsökande ska skolplaceras inom en månad efter ankomst verkar det svårt att få ihop att de som kom i den stora flyktingvågen 2015 skulle vara undantagna från PISA-skrivande 2,5 år senare.
Jag kommer här presentera beräkningar som gör sannolikt att ungefär 6,5 av de 11 procentenheterna som exkluderades från provskrivningen gjorde det på grund av att de var nyanlända med dåliga kunskaper i svenska.
Beräkningarna bygger på att jämföra data från Skolverket över eleverna som fått slutbetyg från grundskolan 2018 med PISA-data. PISA-proven 2018 skrevs av elever födda 2002. Då proven skrevs bara några månader innan slutbetygen verkar det rimligt att tro att det är i stort sett samma elever det handlar om.
Skolverket delar in sina betygsdata i tre kategorier med avseende på elevernas migrationsbakgrund, svensk bakgrund, utländsk bakgrund född i Sverige samt utländsk bakgrund född utomlands. Sedan 2015 finns det också data där nyanlända undantas. Definition är då att man ska ha anlänt under de fyra senaste åren.
PISA använder samma tre kategorier i sin redovisning. Det gör att man kan jämföra andelarna elever som skrev PISA-provet med andelarna elever som fick slutbetyg och därigenom beräkna hur stor del av exklusionen som sannolikt består av nyanlända (inom 4 år).
Som synes finns det en betydande skillnad mellan vilka som skrev PISA 2018 och vilka som fick slutbetyg samma år. Jämfört med de som fått betyg så är andelen utlandsfödda som skriver PISA betydligt lägre. Om man utgår från proportionerna som skrev PISA kan man beräkna antalet utlandsfödda elever som verkar ha exkluderats. På PISA utgör de utlandsfödda 9,6%. Genom att beräkna (81 616+10 295) / 0,904 ser vi att det motsvarande antalet skulle bli 9 760 elever. Jämför man det med de 16 919 som fick slutbetyg saknas det 7 159 elever. I SIRIS framgår det att det är 8 646 elever som var nyinvandrade (inom 4 år), saknade personnummer eller hade hemligt personnummer. Dessa båda siffror stämmer väl med varandra och det verkar rimligt att anta att de allra flesta av de nyinvandrade undantagits från PISA-skrivandet. Man kan tänka sig att det exempelvis sker genom att skolan börjar räkna de 12 månaderna från det att eleverna går över från förberedelseklass till vanlig klass. Likaså är det nog rimligt att tro att det är sällsynt att elever som fortfarande befinner sig i förberedelseklass sätts att skriva PISA-prov i 3,5 h på svenska.
Jämför vi 7 159 med det totala antalet elever som fick betyg, 110 583, ser vi att det utgör 6,5%.
Om man lägger till de 0,5% som Skolverket menar att sannolikt dubbelräknats (både som exklusion på skolnivå och individnivå) så återstår en exklusion på 4% vilket verkar rimligt sett till tidigare år och andra länder. Det förefaller mig högst rimligt att PISA valt att godkänna Sveriges abnormt höga andel undantagna från provet givet bakgrunden med flyktingvågen 2015.