Lgr 11 är inte en postmodernistisk konspiration

Det finns en berättelse om tillkomsten av den senaste läroplanen för grundskolan som ser ut ungefär så här: Jan Björklund ville ha en kunskapsskola. Därför bad han Skolverket ta fram en ny läroplan som skulle vara mycket tydligare med vad man ska undervisa om i skolan och vad eleverna ska klara för att få ett visst betyg. Men Skolverket är en myndighet så infekterad av en postmodernistisk kunskapssyn att tjänstemännen motarbetade den politiska beställningen. De fintade istället bort Björklund och fick in en massa postmodernt strunt i läroplanen.

Den berättelsen står på två ben. Det ena benet består huvudsakligen av två analyser av Lgr 11. Bägge landar i slutsatsen att Lgr 11 innehåller en massa postmodernt strunt. Den ena av dessa analyser är gjord av Inger Enkvist och finns som kapitel 4 i Kunskapssynen och pedagogiken av Henrekson mfl (2017). Den andra finns i Magnus Henrekson och Johan Wennströms preliminäruppsats “Post-Truth” Schooling and Marketized Education: Explaining the Decline in Sweden’s School Quality. Bägge dessa analyser är i stort sett tomma på innehåll. Det handlar i båda fallen i stort om att författarna inte skiljer på sanning och försanthållande och därför gör en höna av fjäder. Detta påstående förtjänar en rejäl genomgång och min förhoppning är att jag någon gång ska få tid att göra det ordentligt. Tills vidare, läs gärna kapitlet och preliminäruppsatsen med frågan om skillnaden mellan sanning och försanthållande levande i läsningen. Enligt mig är det då helt uppenbart att författarna drar allt för stora växlar på sitt underlag. ”Post-Truth” indeed.

Det andra benet är betydligt mer substansiellt. Det handlar om hur det inre arbetet på Skolverket med Lgr 11 såg ut. Det beskrivs i en DN-debattartikel av Isak Skogstad och Per Kornhall med replik från Skolverket och slutreplik. Jag har själv ingen insyn i Skolverkets arbete. De jag har talat med (i samband med artikeln) menar att sakförhållandena som tas upp i DN-debattartikeln, repliken och slutrepliken stämmer. Jag tror också att det är så. Det är vad jag fortsättningsvis utgår ifrån i den berättelse om Lgr 11 som jag tror är sann.

Min tolkning av dessa sakförhållanden är alltså en annan än den som presenteras i DN-debattartikeln. Där hävdas direkt att Skolverket misslyckades med att ta fram tydligare kursplaner och indirekt att Jan Björklund ”blev blåst på sin reform”.

Jag hävdar istället följande:

1. Kursplanerna i Lgr 11 är betydligt tydligare än i Lpo 94.
2. Jan Björklund är ansvarig för att vi idag har otydliga betygskriterier, inte Skolverket.
3. Det är inte rimligt att beskriva skillnaden mellan betygskriterierna i Björklunds utredning och betygskriterierna (kunskapskraven) i Skolverkets Lgr 11 som postmodernistisk utan snarare som förmågeorienterad.

Kursplanerna i Lgr 11 är tydligare än i Lpo 94

Detta bör vara närmast självklart för alla som arbetat under både Lpo 94 och Lgr 11. Det är ordentligt svårt att missa för den som bara väljer ett ämne och läser kursplanen från bägge åren. Om du inte gjort det, gör det. Tyvärr finns ännu inte en nättjänst som presenterar kursplanerna bredvid varandra men i väntan på det har i alla fall GU:s universitetsbibliotek har alla läroplaner digitaliserade, här är kursplanerna från Lpo 94 i den reviderade formen från 2000 och här finns kursplanerna från Lgr 11.

Den stora och uppenbara skillnaden är alltså det centrala innehållet. Vad man ska undervisa om. Uppdelat i lågstadium, mellanstadium och högstadium. Motsvarande innehåll anges i Lpo 94 som mål att uppnå men jag kan inte se att någon rimligen kan tycka att Lgr 11 inte är betydligt tydligare.

Diskussionen om otydlighet i Lgr 11 behöver alltså begränsas till att handla om betygskriterierna. Kunskapskraven. Personligen tycker jag att endast detta är ett fullständigt grundskott mot idén om att Jan Björklund skulle ha blivit blåst på tydligare kursplaner. Men jag förstår att detta är en smula kontroversiellt. Min utgångspunkt för att se det på det viset är att undervisningen är helt överordnad kunskapsbedömningen. Jag tror de flesta lärare egentligen håller med mig om att det borde vara på det viset. Samtidigt har dock många fastnat i ett bedömningsträsk på grund av ett yttre tryck på rättvisa betyg och matriser i lärplattformar som ska fyllas med klick eftersom oklickade matriser är en styggelse i Skolinspektionens ögon. Detta kan också indirekt bli obehagligt styrande för undervisningen på det sätt som Ingrid Carlgren beskrivit. Så låt oss se närmare på de ”tydliga” kunskapskraven.

De otydliga betygskriterierna är Jan Björklunds ansvar

Jag tror alltså att det stämmer att Skolverket levererade något annat än vad Jan Björklund beställde. Jag tror också att det stämmer att Skolverket levererade något annat än vad som föreslogs i utredningen som föregick Lgr 11, Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan. Men likväl lägger jag den allra största delen av ansvaret för att vi idag har otydliga betygskriterier i grundskolan på just Jan Björklund. Låt mig förklara.

Jan Björklund beställde tydliga betygskriterier.

Mitt problem med detta är att jag aldrig i allt mitt läsande om betygssystem stött på exempel på bra, tydliga kunskapskrav som håller för målstyrning. Än mindre målstyrning under konkurrens. Vad jag har stött på är däremot många misslyckade försök att formulera sådana bra tydliga kunskapskrav. Vidare har jag också stött på ganska övertygande resonemang om varför det inte går att formulera bra, tydliga kunskapskrav. Det finns svenska exempel. (Till exempel MUT-projektet. Mål i utbildningen. 70-tal. Totalt haveri. Men också folk som till slut faktiskt ser att detta är ett haveri, låt oss inte fortsätta på denna väg, nej tvärtom, låt oss vända tillbaka och skriva en bok om varför skolan inte ska gå den här vägen.) Det finns norska exempel. Det finns till och med icke-skandinaviska exempel.

Men vad som verkligen övertygar mig i denna fråga är den totala bristen på motexempel. Det vore ju uppenbart extremt värdefullt med tydliga och bra betygskriterier. Mänskligheten har sett massor av skolsystem. Varför har ingen kommit på hur man gör och sedan spritt det? Varför försöker folk ständigt på nytt? (MUT-projektet startades trots att två tidigare utredningar på först 50-talet och sedan 60-talet landat i att det inte gick…)

Låt mig införa några termer. Eftersom bra och tydliga kunskapskrav bara finns i sagans värld så är de en enhörning. De kunskapskrav som Skolverket skrev är något som verkligen finns. De är också sämre de skulle ha kunnat vara. De är en åsna. Kunskapskrav som finns och är påtagligt bättre än Skolverkets är då hästar.

Jan Björklund beställer alltså en enhörning men får en åsna. Jag uppfattar det som att Kornhall och Skogstad beklagar att Björklund inte fick en häst. Jag håller med. Det är beklagligt. Det är dock inte det relevanta problemet här. Det relevanta problemet är att Björklund beställt en enhörning. Eller egentligen, det relevanta problemet är att vi byggt vårt skolsystem på att vi strax ska kunna fånga in en enhörning.

Men varför beställer Björklund en enhörning?

På 1950-talet kommer vi fram till att enhörningar (bra och tydliga betygskriterier) inte finns. (1957 års skolberedning) På 1960-talet kommer vi fram till att enhörningar inte finns. (1960 års gymnasieutredning) På 1970-talet gör vi ändå ett ambitiöst försök att fånga en enhörning, men ger till slut upp och konstaterar att enhörningar nog ändå inte finns. (MUT-projektet)

Men på 1990-talet! Då är vi återigen fyllda av friskt hopp om att det bara måste gå och politikerna i Betygsberedningen tar till ett nytt fräscht grepp. Strunt i att fråga experterna. Låt oss istället be de två lärarna som var med på förra mötet och berättade om hur fina enhörningar är att utreda om enhörningar verkligen finns.

Vad som rimligen måste vara en av de sämsta utredningsidéerna i hela den digra serien av Statens Offentliga Utredningar förverkligas sedan som SOU 1992:59 ”Läraruppdraget”.

Per Måhl och Bo Sundblad kommer inte helt överraskande fram till att enhörningar finns. Hela den festliga utredningsprocessen finns samvetsgrannt skildrad i ”Läraruppdraget”. Sedan inträder den sorglustiga verkligheten och vi får Lpo 94, komplett med nytt enhörningsbaserat betygssystem. Tyvärr visar det sig att man inte lyckats fånga en enhörning. I den rådande tidsandan ses det inte som särskilt problematiskt. Tanken är ju ändå att det är lärarna ute på varje skola som ska fånga varsin enhörning. (Den lokala enhörningsjakten finns skildrad i Jörgen Tholins avhandling)

Redan 1998 har man tröttnat och flyttar ansvaret för enhörningsjakten till Skolverket men inte heller Skolverket lyckas. Efter två års jakt får de i alla fall ihop centrala kriterier även för MVG, något som dittills varit upp till skolorna själva. Det är dock inget ståtligt djur Skolverket fångat.

När sedan Björklund kommer till makten 2006 ärver han en utredning tillsatt av Leif Pagrotsky. En departementsanställd har utrett hur man kan fånga en enhörning. Som Kornhall och Skogstad konstaterar i sin debattartikel rackar utredningen ner på de fula djur man hittills lyckats fånga. Men av någon anledning är det ingen som ifrågasätter om ett enhörningsbaserat betygssystem är det klokaste valet för Sverige. Tvärtom. Kanske är det för att utredningens direktiv är tydliga, endast enhörningsbaserat gäller. Kanske är det för att att ingen som helst internationell utblick ingår i utredningen.

Kanske är det för att experterna knutna till utredningen heter Per Måhl och Bo Sundblad.

Men postmodernismen då?

Jag förstår att Per Kornhall stegade upp till sin chef och sade ifrån när han såg vartåt det barkade med kunskapskraven i Lgr 11. De är inte vackra. De är definitivt inte en enhörning. De är inte ens en häst. Och det finns principiellt viktiga frågor där man bör ta strid även om den praktiska nyttan inte är omedelbar och stor.

Sen är jag väl inte helt övertygad om bevisvärdet i att, som det framgår av slutrepliken, Per Måhl och Bo Sundblad inte är nöjda. Det kan hända att jag till och med uppfattar det som en indikation på att någon på Skolverket skött sitt jobb.

Men för att avgöra om det är rimligt att beskriva skillnaden mellan den åsna det blev och den häst vi hade kunnat få som postmodernism eller ej så är det viktigt att ta sig en närmare titt på hästen. Utredningen Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan ger förslag i tre ämnen, matematik, historia och bild. För vårt syfte passar historia bäst.

Så här ser hästen ut:

Kunskapskrav för betyget Godkänt

• Eleven kan ge exempel på historiska tidsperioder, händelser och gestalter, beskriva karakteristiska drag och hur människor ur olika tidsperioder tänkte och agerade.
• Eleven kan ge exempel på någon historisk förändringsprocess som är viktig för att förstå nutiden.
• Eleven kan beskriva nutida händelser utifrån sina kunskaper i historia.
• Eleven kan se samband mellan historiska företeelser och skeenden.
• Eleven kan använda olika källor och avgöra om de är tillförlitliga.

Kunskapskrav för betyget Väl godkänt

• Eleven kan placera in historiska tidsperioder, händelser och gestalter i deras sammanhang och förklara varför människor agerade annorlunda förr än i dag.
• Eleven kan med något exempel förklara varför historiska förändringsprocesser är viktiga för att förstå nutiden.
• Eleven kan förklara nutida händelser utifrån sina kunskaper i historia.
• Eleven kan ange orsaker bakom historiska företeelser och skeenden samt förstå att de kan tolkas olika.
• Eleven kan jämföra olika källor.

Kunskapskrav för betyget Mycket väl godkänt

• Eleven kan förklara följder av historiska händelser och inflytande från historiska tidsperioder och gestalter.
• Eleven kan ge exempel på hur historiska förändringsprocesser har påverkat nutidens politiska, ekonomiska och sociala förhållanden.
• Eleven kan tolka nutida händelser utifrån olika perspektiv.
• Eleven kan värdera olika tolkningar av historiska företeelser och skeenden.
• Eleven kan värdera olika källor.

Jag är ingen historialärare, men även för mig står det klart att utredningen inte har fångat en enhörning. Detta är en häst. En liten knubbig häst. Med ganska dåliga tänder. Inget vidare humör. Gasig. Elak mot barn.

Jämför med den åsna som Skolverket såg till att blev grundskolans:

Kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9

Eleven har grundläggande kunskaper om historiska förhållanden, skeenden och gestalter under olika tidsperioder. Eleven visar det genom att föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar och människors levnadsvillkor och handlingar, samt om Förintelsen och andra folkmord. Dessutom förklarar eleven hur människors villkor och värderingar kan påverkas av den tid de lever i. Eleven kan undersöka några utvecklingslinjer inom kulturmöten, migration, politik och levnadsvillkor och beskriver då enkla samband mellan olika tidsperioder. Eleven anger också någon tänkbar fortsättning på dessa utvecklingslinjer och motiverar sitt resonemang med enkla och till viss del underbyggda hänvisningar till det förflutna och nuet.

Eleven kan använda historiskt källmaterial för att dra enkla och till viss del underbyggda slutsatser om människors levnadsvillkor, och för då enkla och till viss del underbyggda resonemang om källornas trovärdighet och relevans. Eleven kan föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om hur historia har använts och kan användas i några olika sammanhang och för olika syften, samt hur skilda föreställningar om det förflutna kan leda till olika uppfattningar i nutiden, och vilka konsekvenser det kan få. I studier av historiska förhållanden, skeenden och gestalter såväl som vid användning av källor och i resonemang om hur historia används kan eleven använda historiska begrepp på ett i huvudsak fungerande sätt.

Nog är det som blev en smula sämre. Men inte är väl det som skiljer postmodernism?

Allt det som Enkvist och Henrekson uppfattar som olika grader av sanningsförnekande, det finns väl i bägge exemplen? Värdera olika tolkningar, använda källor och så vidare?

Jag skulle säga att det finns lite extra inslag av brett förmågetänk i åsnan. Den fula lilla vresiga hästen är trots allt en smula närmare ämnet. Det är bra. Eller lite bättre i alla fall. Det här breda förmågetänket har varit dåligt för skolan, men allt dåligt är inte postmodernism.

Slutsats

Jag kan inte se annat än att Jan Björklund fick en tydligare läroplan, precis som han beställde. Det har gjort skolan gott. Jag tror kursplanerna bör bli än tydligare och jag har satsat de senaste åren av mitt yrkesliv på att som doktorand titta närmare på just den saken, i mitt lilla område. Hur det borde gå till är jag osäker på. Men jag är övertygad att vi besvarar den frågan bäst om vi håller oss så nära verkligheten som möjligt i våra berättelser om hur skolan, skolpolitiken och läroplanerna fungerar.

Där är jag övertygad om att berättelsen om hur Björklund blev snuvad på Lgr 11 och istället fick ett stycke postmodernism saknar ordentlig verklighetsförankring. Det som finns är framförallt ett obehagligt arv av enhörningstänk från 1991. Sedan finns också en bitvis graverande process inne på Skolverket.

Men i slutänden passar min verklighetsbild inte ihop med Enkvists och Henreksons. De läser läroplanen, ser postmodernism ytterst inspirerad av franska filosofer och idéer om förnekandet av en yttre verklighet. Deras lösning är att kasta ut postmodernismen. Står man i den myllan är det naturligt att tolka processen på Skolverket som ett bevis för att de har rätt.

Jag ser inte sanningsförnekeri när jag läser Lpo 94 och Lgr 11. Jag ser en hel del rätt naiva förhoppningar om hur väl lärarkåren kommer att kunna svara upp mot det allt för stora ansvar den plötsligt får. Jag ser också ett enhörningsbaserat betygssystem som till slut vunnit över förnuftet genom usel utredningsmetodik. Min lösning är att kasta ut enhörningstänket. Sen måste gapet mellan lärarkårens förmåga och det ansvar som läggs på den på något vis slutas. Det centrala innehållet från Lgr 11 var ett bra första steg. Kanske är nästa steg att bli tre gånger så detaljerad och bestämma innehållet i varje årskurs i stället för i varje stadium. Kanske är det mer utvecklat kommentarsmaterial, som till grundskolans tidigaste läroplaner.

Jag tror det är den frågan vi borde diskutera när vi funderar över läroplanen framöver.