En central punkt i Folkhälsomyndighetens och regeringens kommunikation kring åtgärderna mot smittspridning har varit att de åtgärder man väljer ska vara hållbara över lång tid. Eftersom det förklaras och kommuniceras gång på gång antar jag att det också är ett centralt antagande bakom valet av åtgärder.
Jag tycker det verkar vara ett mycket tveksamt antagande eftersom jag ser mycket stora värden i att köpa oss några få veckors extra tid. Det kan alltså vara värt att göra saker som absolut inte är långsiktigt hållbara för att på några veckor rusta oss bättre.
Det finns minst fem områden där jag tror att några få veckor skulle kunna vara väldigt värdefulla. Det gäller
- Den globala kunskapen om viruset.
- Sjukvårdens materialtillgång och organisation.
- Den demokratiska processen kring vad vi ska göra.
- Radikal innovation och uppskalning inom skola, äldreomsorg och skydd av riskgrupper.
- Bred kommunikation och lärande om det nya ”folkvettet”.
Kunskapen om viruset utvecklas extremt snabbt och väldigt centrala frågor kommer att ha mycket säkrare svar om några veckor än nu. Det gäller framförallt osäkerheten kring hur stor del av de som smittas som inte får symptom alls och hur pass mycket de smittar. Båda dessa tycks vara helt centrala för hur man försöker hantera smittspridningen.
Sjukvården har nu stor brist på mycket enkel utrustning som förkläden, enkla munskydd och liknande. Sådant kan förmodligen börja produceras och levereras i mycket större skala på bara några veckors sikt. Uppskalningen av vårdplatser och framförallt intensivvårdsplatser som nu pågår når förmodligen rätt snart ett tak på grund av personaltillgång. Att ha nått det taket innan det drar igång på allvar vore bra.
Den demokratiska process av diskussion och debatt som pågår nu kommer inte att leda till att alla är överens på ett par veckor. Däremot fördjupas debatten mycket snabbt. Policyidéer som verkade rimliga för en vecka sedan ses som passé idag och det är bara delvis på grund av hur situationen utvecklat sig.
Anders Tegnell förklarade varför de svenska skolorna inte stängdes när Norge och Danmark gjorde det genom att fråga när skolorna skulle öppna om vi stänger dom nu. Ett tänkbart svar vore om tre veckor när vi organiserat om dom så att en elev bara träffar en vuxen och mellan tre och sex andra elever. Ett tänkbart svar på när vi ska öppna samhället igen är om tre veckor när kommunen organiserat om hemtjänsten så att hälften av den sköts av självisolerande pensionärer som var och en sköter all hemtjänst åt två gamla. Ett tänkbart svar på när vi ska öppna samhället igen är om tre veckor när kommunen hunnit kontakta 95% av alla över 70 och frågat om de har en plan för hur de ska självisolera och om de behöver något stöd från kommunen för att klara det.
Slutligen. Att lära oss det nya ”folkvettet”. Jag tycker det verkar finnas mycket stora vinster i att ha ett flexibelt folkvett istället för tvingande regler. Men samtidigt ser jag något jag känner igen från min undervisning hända gång på gång. Som ny lärare var jag extremt frustrerad av att jag inte fick eleverna att ställa tillbaka läroböckerna i bokhyllan på ett rimligt sätt (allt i en enda stor hög…). Det fortgick tills jag värderade det allmänna folkvettet hos mina högstadieelever som obetydligt bättre än det hos en flock gäss. Sedan bestämde jag mig en dag för att sluta tjata/vädja och istället vara extremt tydlig. När lektionen skulle ta slut gick jag fram till bokhyllan och visade dem hur boken skulle ställas in. Det som sedan hände uppfattade jag som närmast magiskt.
Jag överraskas därför inte av folk som åker till Åre trots att alla evenemang med mer än 500 deltagare stängts ner för att minska nöjesresandet i landet. Jag överraskas inte av tanter som gillar rökt ål och agerar på det trots att två presskonferenser om dagen inletts och avslutats med mantrat om hur riskgrupperna ska skyddas. Tre veckor av extrem tydlighet tycks mig istället som en bra utgångspunkt att bygga det nya folkvettet på.